Så illa det kan gå när allt ändå verkar gå så bra. Hittade i går kväll Elsa sargad och sårig. Mestadels bara ytligt men en ca 4 kcm stor bit av örsnibben hängde kvar i örat i lite vävnad. 

Känns så hemskt för det kunde ha hänt när som helst på dagen för jag hade inte varit ute hos dem sedan morgonen. Tvätta och försöka kyla de svullna öronen blev det på en gång och idag på förmiddagen var vi hos veterinären och sydde ihop det andra örat som hade ett stort jack och ett hål i sig. 

Enda såret som tyvärr blivit infekterat var ett sår på frambenet, som gör att Elsa haltar lite lätt men hon är pigg och glad men, som förståeligt, lite öm i öronen. Känns så hemskt att behöva se sin ögonsten såhär, min lilla knäppa, glada Elsa som alltid hittar på tokigheter haltandes omkring med öronen i trasor...

 

 

Allt var så himla oväntat då Disa och Elsa verkat komma över sina oenigheter redan första veckan tillsammans, lite smågnabb vid utfodringen tills de upptäckt att det finns mat till alla, men i övrigt var de helt överens. Usch vad jag känner mig som en dålig djurägare just nu, får vara glad att allt gick relativt bra ändå, kunde varit värre...

Känns som om jag borde genomföra den plan jag hade förra vintern, att bygga om boxen till ett rum med 3 större kaninburar istället och ha Locke, Levai och Mimmi där ute i varsin bur.