Dvärgvädur - Härstammar från Nederländerna där den godkändes som ras 1964 efter att upphovsmannen Adrian de Cock arbetat med rasen i fjorton år. År 1973 fanns sex dokumenterade dvärgvädurar i Sverige. Vem som importerade rasen först är okänt. 

I Storbritannien heter dvärgväduren miniature lop och i USA holland lop. 

 

 

Öronen: Från två stora öronknutor längst upp på huvudet ska öronen hänga, från sidan sett, rakt ned med hörselgången inåt mot kroppen. Framifrån hänger öronen i en svag, inåtvänd (konvex) båge. Från öronspets till öronspets ska öronen vara 22 - 30 cm.

Huvud: Hanens huvud är kort och kraftigt med nosryggen i en böjd (konvex) båge, komplett med en bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är aningen längre och smalare än hanens, men även för honorna gäller ju kompaktare huvud ju bättre huvudform.

Hals: Dvärgvädurens hals ska vara kort och kraftig. Intrycket ska vara att huvudet sitter direkt på kroppen.

Hakpåse: Hanarna får inte ha hakpåse, dock får ett smalt hudveck (så kallat hakskägg förekomma). Honor bör inte ha hakpåse

 

Rygg: Bred och kraftig med god muskelanstättning 

Rygglinje: Går från nacken till korset i en svag både (konvex) och från korset till svansroten i en jämn båge (kvarstcirkel)

Ben: Kraftiga, korta och åtskilda, vilket ger en låg kroppställning. Bakbenen är mycket kraftiga och ska bäras parallellt med kroppen.

Svans: Normalt utvecklad, rikligt behårad och ska ligga an mot kroppen

 

Rasen är godkänt i normalpäls, rex, satin och angora. Lejonhuvad dvärgvädur är en egen ras sedan 2007.

 

Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanen. Långsträckt kropp. Smalt bröst, svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg, plant eller brant sluttande kors, utskjutande lår. 

 

 

Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/björntramp på frambenen. O- eller X-ben. Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans.

 

Rasen är godkänd i samtliga färger beskrivna i Nordisk kaninstandard.

 

Rasen är godkänd i samtliga färger beskrivna i Nordisk kaninstandard.

 

 

Vikt Ålder i månader 4 - 5 månader 5-7 mån maxvikt Idealvikt i kilo (Vuxna djur) -1,00 kg 1,01 - 1,40 kg 1,41 - 1,90 kg 1,91 - 2,00 kg 2,01 - 2,20 kg 2,20 och högre

1,10-1,40 kg 1,40-1,70 kg 2,20 kg     0 poäng 4 poäng 5 poäng 4 poäng 3 poäng 0 poäng

Poängskala - Utställning

 

Enfärgat djur Vikt Rasprägel och presentation Kroppsform Pälsens täthet Pälsens kvalitet Färg  Kondition och vård Summa poäng

5 20  40  10  10 10  5  100

 

Rasens förfäder uppkom i England under 1800-talet, denna ras kallades för Polish och fanns enbart i färgen albino. Senare döptes rasen om till Dvärghare. I slutet av 1800-talet importerades rasen till Tyskland, där fortsatte de utveckla rasen och uppnådde tillslut den standard som hermelin har utseendemässigt. De olika färgvarianterna och teckningarna avlades fram i Holland och godkändes år 1940.

 

 

 

För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5poäng.

 

Ålder i månader                          Idealvikt i kg

 

 

 

 

 

 

 

 

Rasen har en egen profil, såväl vad angår kroppsformen som typen. De korta öronen framhäver det runda huvudet och ger tillsammans med den korta kroppen en välproportionerad helhet.

 

Öron: Öronen är rättuppstående och ska sitta tätt ihop, väl avrundade i spetsen och ska harmonisera med kroppsstorleken. Öronlängden får inte överstiga 7 cm, de får inte heller vara grova, men inte heller så tunna och dåligt behårade att de får ett rosa skimmer.

 

Huvud: Huvudet hos både honor och hanar ska vara kägelformat, sett ifrån sidorna och framifrån. Nosryggen ska vara böjd i en konvex båge, nospartiet ska vara kort och pannan bred.

 

Hals: Kort och kraftigt, man ska få intrycket av att huvudet sitter direkt på kroppen.

 

Hakpåse: Hanar ska inte ha hakpåse, det får förekomma så kallat hakskägg (ett smalt hudveck). Honor bör inte ha hakpåse. Vid bedömning av hakpåse ska kaninen sitta i upprätt ställning.

 

 

Mindre avvikelser från idealtypen. Smalt eller långsträckt huvud, något lång nosrygg, smalt nosparti.

Huvud och öron som inte harmonierar i storlek med kroppsstorleken.

Öronen bågställda, så de endast är sammanställda vid spetsarna, öron som korsar varandra, lätt hopfällda öron. Tunna öron, svagt behårade öron. Antydan till hakpåse. Dålig presentation.

 

Stora avvikelser ifrån rasprägeln. Öron vars längd överstiger 7 cm. Hakpåse. Kraftiga hudveck på bröstet.

 

Kroppen är kort och valsformad med parallella sidolinjer.

 

 

Rygg: Bred med god muskelfästning.

 

Rygglinje: Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag konvex båge.  Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.

 

 

Lår: Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.

 

Svans: Svansen är normalt utvecklad, rikligt behårad och bäres an mot bakkroppen.

 

 

Mindre avvikelser från idealstorleken. Smalt bröst. Långsträckt  kropp. Rygglinje som avviker från idealet. Framträdande skulderblad,  långa framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen. Utåtvinklade bakben. Något sned svans.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ögonfärg: Enligt respektive pälsfärg.

 

 

 

 

 

Hermelin rex: Godkänd i samtliga teckningar som beskrivs i Nordisk Kaninstandrad.

 

Hermelin angora: Godkänd i samtliga teckningar som beskrivs i Nordisk Kaninstandrad.